I torsdags så var det återigen dags för mig och Per att åka till Uppsala. Vi hade ju allt klart i den skola där vi skulle fotografera. Med allt klart, menar jag att grunden fått stått kvar, så som bakgrunder, paraplyer m.m. Vilket är ren lyx under skolfoto. Då behöver man bara komma till platsen och tjonga upp blixten, starta laptopen, sätta i minneskort och batteri i kameran, ställa in allt och sen är man redo att rulla igång dagen. Många kan ju säkert tro att vi bara behöver komma dit och starta kameran, men det är som sagt lite mer saker än så.
Den där dagens fotografering gick rätt snabbt, då vi inte hade några föreningar att fotografera, som kräver lite mer jobb än en vanlig skolklass, där vi har alla namnen inskrivna i datorn från början. Är det en förening, med random människor, så måste vi själva skriva in alla deras namn i datorn, och sen namnsätta själva bilden, vilket i sig tar betydligt längre tid såklart.
Men även om vi nu hade det ”lugnt” utan några föreningar, så var ju schemat pressat såklart. Då vi har 20 minuter totalt för att presentera oss, berätta hur vi kommer jobba, ställa upp alla i kö, ta porträttbilder, namnsätta dessa, och välja ut bästa bilden direkt, för att sen ställa upp alla för gruppbild, placera dem rätt, finjustera, ta bilden, och sen återigen namnsätta. Därefter är det klart. ”Meh, 20 minuter är ju en oändlighet!” Mjo, om man har en klass på 10 pers så är det ju ingen konst för de flesta, men när det är 30 pers i varje klass, så kan det börja bli svettigt om tårna för att verkligen inte hamna efter en enda minut.
Jag kollade min logg efteråt, för att se hur tätt jag fotograferade folk. Och det visade sig att jag pressat in hela 5 pers per minut! Helt själv då, utan assistans vid datorn. Givetvis var 5 pers mitt maximum, men mellan 4 och 5 pers per minut var inte direkt ovanligt. Logg-filen är alltså en fil som registerar allt jag gör på datorn när jag fotograferar, namnsätter och startar igång med nästa, vilket ger mig möjlighet att kolla hur snabbt jag jobbar. Det är inte syftet med loggen, men jag använder den så. Genomsnittet på en persons tid framför kameran var därmed 12 sekunder. Haha! Jag är grym!! ”Meh, det är väl ingen konst, jag kan fotografera 1000 pers på en sekund!” Det är mycket möjligt, men frågan är då hur bra kvalité du har i bilderna? Jag håller kvalité i mina bilder, det är leenden, det är snyggt beskuret, det är skärpa och det är glädje i det jag gör. För trevlig, det är jag minsann, även fast jag håller ett högt tempo, jag ger alla ett leende, ett menat leende. Det enda jag gör är att jag jobbar väldigt metodiskt och håller ett högt tempo. Det kan tyckas överdrivet, men faktum med så var det vad som krävdes för att vi skulle kunna hålla vårat schema riktigt bra. Det var bara någon gång vi sackade efter 5 minuter, men då tog jag ju ikapp det hela, genom att ta in nästa klass 5 minuter tidigare, samtidigt som Per fotograferade gruppbilden. Voila! Så var vi ikapp igen.
Såhär höll dagen på, och jag kan tänka mig att många tycker det är som att jobba på McDonalds, men nej, det är långt ifrån något sådant, det enda är att man håller högt tempo. De allra flesta är glada och roliga att få fram, och det blir gott om skratt.
Vi jobbade fram till 16-tiden ungefär, och begav oss sen hemåt igen. Det är väl inte utan anledning som man oftast känner sig lite seg vid den här tiden då man åker hem igen. Eftersom vi börjar jobba vid 06 på morgonen, dvs när vi börjar åka mot Uppsala. För att sen komma hem igen vid 18. 12 timmars arbetsdag tar lite på kroppen.
Men för att inte bara däcka på soffan direkt, så gick jag och Petra till Daniel där det tydligen skulle bakas bullar för fullt. Innan vi gick hem till honom, så handlade vi lite först, och därefter gick vi till Daniel, där även Sandra befann sig.
Man skulle väl kunna tro att vi alla skulle ha ett finger med i bullbaket, men det var faktiskt bara Daniel som bakade. Några bullar åt vi heller aldrig faktiskt, haha. Kan ha berott på att bullbaket startade igång runt 21-tiden, vilket ju var lite i det senaste laget. Jag blev rätt i slutet av kvällen, och däckade lite smått i soffan.
Strax efter 22 så gick vi återigen hem och tvärdäckade. Jag skulle återigen upp vid 05:30 dagen efter, så det kändes lägligt att få somna innan 24 iaf.