Jag har inte läst något om det, men temperaturen känns som rekordvarm denna dag. Nu börjar det svalna av, och lämpa sig för en liten promenad i kvällsvärmen. Jag och Petra har faktiskt varit inne hela denna dag, konstigt kan tyckas, men livet är helt enkelt så mycket lättare när man är inomhus och har en 4 veckors baby. Nico tycker det är på tok för varmt utomhus, och blir ganska raskt arg och irriterad. Det har ju inte hindrat oss från att verkligen komma ut när vi vill, men dagar som dessa, när hettan blir påtagligt överdoserad, så är det mycket skönare att vara inomhus.
Jag har suttit och sorterat ut bilder på när Petra var gravid. Mitt mål var ju att fotografera hennes mage varje vecka, vilket ju faktiskt gick rätt dåligt om jag ska vara lite hård mot mig själv. Totalt sett blev det 16 bilder, av totalt 39 gravida veckor. Däremot så får man ju ganska lätt räkna bort de första 13 veckorna, så 16 av 26 veckor lyckades jag fånga på bild. Får anses okej, men inte mer än så. Nu ska jag sätta ihop någon fin bild av det hela, något kollageliknande.
Sen så ska jag även sortera ut alla bilder på Nico, alla såna där fina bilder som jag ansträngt mig lite extra för, och sen skicka in för tryck. Jo förresten, det finns en tävling på Inclub, som du hittar på den här länken: http://colorapp-se.inkclub.com/?linkid=colorappSEnyfront Det tävlar ut en hel del sköna priser, så som resa och iPads. Sweet!
Ikväll så ska jag, Petra, Nico, Daniel och lilla Killer ut på en promenad längs med Lögar. Ska bli mysigt, då jag tycker det är skönt att gå just på kvällarna.
[Uppdatering]
Nu har vi precis kommit hem, benen känns rätt möra efter åtskilliga kilometers kvällspromenad, 8 km närmare bestämt. Riktigt mysigt och skönt att komma ut och gå. Känns lite typiskt Västerås av någon anledning, det har alltid varit mycket promenader här.
Innan vi verkligen kunde starta igång våran promenad, så skulle vi först hem till Daniel för att lämna lite grejer han köpt på matvarubutiken. Daniel fick däremot en obehaglig överraskning när han skulle gå ner för trapporna till sin lägenhet, nämligen att grannkatten jagat ner en lite söt mus bland hans sopor. Jag och Petra har ju inga större problem med dessa små djur, men för Daniels del var det inte alls okej. Petra fick bli räddaren i nöden och lyfta upp honom, även om nu musen själv ville annat och hoppade ner från hennes kartongbit hon till en början lyft upp den med, och direkt smet den in i en av soppåsarna. Det i sig ledde till att vi fick börja flytta över sopor från påsen där musen fanns, för att så småningom hitta honom. Musen blev fri och fick springa fritt. Eftersom katten satt 5 meter ifrån, så är nog musen död nu, men ja, inte vårat fel, naturens hårda gång?
Som jag skrev tidigare, så var det jag, Petra, Nico, Daniel och Killer som skulle ut och gå. Vi träffade på en tidigare kollega till Petra och Daniel redan efter 500 meter, hon hade inte träffat varken Nico eller Killer (för dig som inte har hängt med, så är Killer Daniels lilla söta hund, läs mer här), så det blev en liten pratstund. Därefter gick vi ner längs med Lögarängsbadet. Det kryllade utav bilar som ville gasa på och ha skoj, precis överallt. Dessutom har anpassningarna inför Power Meet startat igång, så det sitter extra parkeringsskyltar uppe, samt att det cruisar runt rätt rikligt med raggarkärror överallt.
Väl nere på stan så var stora delar avspärrade, då det spelade konserter och annat inom det avspärrade området. Rätt rejält tilltaget faktiskt. Det enda namnet jag känner igen på artistlistan är Pumpbolaget, lite otippat kanske, men de är ett rätt skönt coverband.
Nico vaknade när vi kom ner på stan, men gav inte ett pip ifrån sig, då det verkligen var överväldigande mycket ljud runt om honom. Inte hög ljudvolym, men väldigt mycket ljud.
Daniel stötte ihop med lite folk, som alla älskade hans hund såklart. När han sagt hejdå så blev det en mycket målinriktad jakt på brända mandlar! Ingen marknad utan mandlar, så är det bara. Det ska väl sen sägas att en sån där liten påse med mandlar räckte gott och väl åt oss tre. Nico fick inga mandlar, nästa år kanske. Sen så kunde vi inte undvika ett litet snabbt besök på McD, där Fredrik rätt snabbt kom ut och träffade oss, samt att Emma utan tvekan kom stormandes också.
Påvägen hem så var det igen nåd på hur många som reagerade på Daniels lilla hund. ”MEN ÅÅÅÅÅHH VA SÖÖÖÖT!” hördes från var och varannan. De har så rätt, den är duktigt söt.
Hemma var vi igen runt 24. Under tiden som jag har suttit och skrivit detta så har jag hunnit bli rätt tung om ögonlocken. Ska bli riktigt skönt att krypa ner i sängen och bara njuta av ha min underbara sambo bredvid mig, samt en ursöt liten son som gör alla möjliga små roliga ljud. Lycka på en helt annan nivå. Inte alls likt den som man känner när man vunnit fetaste vinsten på lotto eller när man äntligen klarat av den där skitsvåra bossen i det där supersvåra spelet. Nej, inget alls i den stilen. Det här är mycket större. Mycket, mycket större.
